Saltlås

Saltlåset, en lösning på problemet med minskande syre och salthalt i Östersjön.
Denna teknik använder cyklonernas kraft, till häpnadsväckande pumpenergier, upp till motsvarande 3 kärnkraftverks energi används, genom att styra strömmarna i Stora Bält i Danmark. Vi kan nu tillsätta både Salt och Syre, precis som naturen gör det, vi ger bara naturen en hjälpande hand. 2010 släppte o2gruppen patentet SE0701263-6 fritt att använda för vem som helst. Vi ansåg att vi ej kunde medverka till att hindra utvecklingen genom ett patent på området, det finns såvitt vi kan se ingen annan väg att gå för att få in mer salt i Östersjön. Alltjämt är det ett stort ingrepp, det förstår vi, men att inte kalla bottendöden, ett större ingrepp i naturen, som skapats av den statliga vattenkraften, det är än värre. Enligt den statistik vi har på området, saknas de större inbrotten av Salt, ända sedan 1959 eftersom Östersjön alltjämt decimeras på salt av vattenkraftens inverkan.

bild7

Salthalten i Östersjön

Eftersom salthalten är en nyckeldel av problematiken med Östersjöns syrefattiga bottnar, menar vi nu, att andra länder än Sverige borde argumentera för teknik för att återställa salthalten. Innovation av Stefan Nyström och Peter Kjaerboe 2005

Det är inte bara brist på syre i Östersjön, också mängden salt avtar med ökande mängder nederbörd på grund av växthuseffekten. Detta får konsekvenser för livsmiljön för många arter i Östersjön. Forskning visar att salthalten stadigt har minskat och att planktonarter av hög kvalitet för fiskföda också har minskat. Östersjön har ett djupare saltlager, den så kallade haloklinen. Den ligger på ett djup av ungefär 60 till 70 meter och har en tydligt högre salthalt än det ytvatten som finns i Östersjön.

På grund av salthalten blandas inte dessa vattenlager så enkelt om, och man kan enkelt utryckt säga att det är det som är en av anledningarna till syrebrist i Östersjön. Tecken finns också på att den minskande salthalten ger ännu sämre cirkulation och därigenom syresättning.Torskfiskarna lägger sina ägg fritt i vattnet och dessa sjunker ned till den minst 1.2% salthaltiga vattnet. Vid det djupet finns oftast inget syre och äggen dör. Om saltet späds ut för mycket sjunker äggen till botten och dör.

Om halten av salt ökar igen till 1940 års nivå, skulle äggen flyta på ett grundare djup, och syretillgången skulle vara god. Läs artikel om Torsken.

Pga. av syre och saltförhållanden är torskarnas lekområden begränsade till endast små områden. Detta pga. av att dagens salthalter i Östersjön leder till att Torskäggen  på många ställen hamnar i ett syrefritt djup. För att torskägg skall kunna befruktas och överleva krävs att vattnets salthalt skall vara större än 11 promille och syrehalten större än 2 ml/l. Eftersom det salta bottenvattnet i Östersjön också ofta lider av syrebrist är det normal bara ett tunt mellanskikt som tillåter utveckling av äggen. Volymen av detta skikt sätter gränsen för hur framgångsrik torskreproduktionen blir.

lekvolym_jpg

Volym lekvatten i Östersjön

Var 10 till 15 år kommer ett stort inflöde på 200 till 400 km3 genom de Danska sunden. Detta salta och relativt tyngre vatten rinner längs bottnarna och syresätter och blandar in nytt salt i Östersjön. Utan detta salt skulle torskfiskarna inte klara sig.  Vi kan med ”Saltlås” lösa flera problem samtidigt, både saltbrist och syrebrist och väldigt kostnadseffektivt få en bra miljö i Östersjön. Stora mängder vatten strömmar hela tiden genom de Danska bälten och Öresund, det mesta av vattnet som kommer in, rinner tillbaka ut igen. Bara under speciella förutsättningar kommer ett tillräckligt stort inflöde, som stannar i Östersjön. Vatten kommer ständigt i stora mängder, och passerar in, bara för att vända ut igen. Detta kan beskrivas som ”meteorologiskt tidvatten”. Vi kan nu utnyttja detta.

Genom ett Saltlås, kan vi få det flöde vi vill ha för att återställa salthalten till de 14 promille vi hade 1940. Systemet är reglerbart genom mekanisk vridning av klaffarna. Saltlåset ökar mängden syrerikt salthaltigt vatten till Östersjön, och låter det söta ytvattnet passera ostört ut ovanför. Man kan på detta sätt automatiskt pumpa stora mängder saltvatten varje år, ända upp emot 400 km3 varje år, lika mycket som det som mest kommer endast en gång per 15 år. Genom ett datorsystem och befintliga mätbojar kan utrustningen övervakas och den erforderliga mängden saltvatten regleras till en salthalt på bottenvattnet till ca 14 promille. Exakt och efter behov.

Utrustningen kostar ca 1 miljard SEK.

Denna princip är ett väldigt billigt alternativ, men med mycket stor kapacitet. Detta kan jämföras med t.ex. kvävereningen som kostar 1.7 Miljarder SEK varje år.

Pumpeffekten kan ochså jämföras med att om man skulle pumpa och syresätta dessa vatten på annat sätt, måste 3 st nya kärnkraftverk byggas för att driva den anläggningen.

Vi kan alltså med denna billiga och säkra teknik Saltlås återställa och i framtiden säkra Östersjöns halter av salt och syre till de nivåer som rådde under 40 talet!

Så länge det inte finns ett politiskt klimat för ett Saltlås, eller annan presenterad salthalts höjande teknik, ser det nog på sikt dystert ut för Östersjön. Svenska staten gjorde en begäran att KTH skulle studera olika metoder för att tillföra mer salt till Östersjön, samtliga av dessa alternativ som undersöktes, var tusentals gånger dyrare än salt låset. Läs undersökningen här.

Translate »